We break we break

Härliga känsla! Snälla, stanna kvar ett tag.

Vissa dagar mår man bara rätt bra. Men det ekar ständigt en röst i mitt huvud som säger "all good things come to an end" och då blir jag bara ledsen igen. Känns plötsligt overkligt att man ska få ha det bra en längre tid. Jag tänker inte tro på det däremot. Det är min tid nu. Imorrn är det 4 månader. 4 månader till frihet och ansvar. För en stund är jag inte ens rädd. Just nu är jag bara så läskigt spänd på allt som ska hända.

Blir förhoppningsvis fler timmars sömn inatt, för nu går jag och lägger mig.