It's not the good kind

Jag undrar varför det ska vara svårt att sova så länge som man behöver. Hade ställt klockan på 10 men likt förbannat vaknade jag 8. Hurray. Sex and the city gjorde min morgon iaf.. Åkte och jobbade trots att jag var ganska borta. Trodde till en början att det skulle bli helt okej ändå men när jag sedan fick stå i pommes friten i 2 timmar vid lunchruschen ändrade jag mig. Det var inte bara äckligt varmt, flottigt och brutalt djurigt utan också väldigt ensamt, trots att personalen vimlar omkring en hela tiden. Men man pratar liksom inte med någon.. eller jag orkade inte. Vilket betyder att jag hann tänka istället. Och om det är något jag INTE vill göra just nu är det att tänka. Det är det enda jag gör känns det som och jag är så jävla trött på det. Eller det är ju rent naturligt att man tänker, annars skulle man ju inte vara riktigt cleaver. Men att tänka på massa onödiga saker som bara gör en ledsen är något jag helst vill undvika. Fast jag är kass på det. För tillfället är det vardagsmat. Värst är det när man ska sova. Då faller jag offer för allla hemska funderingar, och jag hatar det. Slutar ofta att man ligger sömnlös fram till 2 när man verkligen inte orkar vända på sig mer och går upp och nästan skriker av panik.

Nu ska jag lyssna på massa bra musik. Jag gjorde aldrig det igår, och det var en dag för mycket utan det. Är det någon som har några bra knep på vad man kan göra för att INTE tänka så mycket kan ni gärna dela med er.