Maybe it's just my imagination

Jag känner mig helt tom. Trots att det har varit sjukt intensiva dagar har det ändå varit skönt att kunna koppla från vardagen och all stress. Okej, jag har känt mig stressad under tiden på grund av det som skett i nuet, men man har liksom inte haft tid att tänka på något annat än just det. Nu kan jag det. Idag har jag haft all tid i världen och även fast det har varit bra för mig att ta en vilodag känner jag mig redan apstressad inför allt som ska ske framöver. Framför allt alla prov och annat skit som ska göras. Och det värsta är att jag bara känner hur jag tappar orken allt mer och mer för varje dag som går. Snart pallar jag inte bry mig om nåt längre. Jag är också så trött på att kämpa och försöka och hoppas till ingen nytta. Tro att saker ska bli som man vill helt i onödan. Jag undrar om man någonsin kommer undan det. Kanske inte. Frågan är kanske mer varför jag orkar bry mig. Varför jag aldrig kan göra si eller så istället. Åh, fan.

Känslan av att inte orka göra eller ha lust till någonting. Jag hatar den. Verkligen. Vad händer egentligen?