Just a small town girl

Har kommit på att jag är lite mano. Mitt humör svajar mer än Vikingaskeppet på Gröna Lund. Det känns inte som att det är så okej. Till viss grad, men nu börjar jag tröttna. Jag råkar väl vara lite så som person dock. Allt känns piss om något går fel och händer något bra kanske jag blir för glad för att sen bli besviken igen om saker inte bli som förväntat. Men jag jobbar på det. Efter regn kommer solsken, eller hur?! Man kan inte ha det bra jämt, då skulle man aldrig få känna på hur det är när det verkligen är bra, toppen och helt underbart. Kan ju inte sticka under stolen med att jag har haft bra stunder på senaste tiden sen heller. Väldigt bra stunder skulle jag vilja säga!

Det handlar nog mest om vad jag själv har för inställning. Det blir vad man gör det till, helt enkelt. Får inte glömma bort det. Nu har jag lite att se fram emot också, vilket förmodligen kommer göra det hela mycket lättare. Och det där jag pratade om förut för ett tag sen, att känna sig ensam.. Det gör jag faktiskt inte längre. Jag är nog inte ens i närheten av att vara ensam, och det är jag så grymt tacksam över. Nu ser jag fram en varm fredag och att det är helg igen.