Påskfirande numero uno

Påsken hade verkligen kommit till farmor. Hon bor själv och har ont i hela kroppen, men har ändå pyntat mer påsk än vi någonsin kommer göra mer i det här huset. Haha.. roligt att någon orkar ta tag i det iaf. Nu är ju inte jag såå jättehipp på påsk, men visst ska det la firas det med. I år blir det ju firande 3 dagar i rad. Rätt ovanligt tror jag. Tur att man inte ska äta påskbord mer än en dag då. Blev, som jag förväntade mig, mycket mat hos farmor så nu är man mätt, men inte riktigt belåten än faktiskt. Jag känner redan nu hur hungern börja komma lite småkrypandes. Calle såg ut som en kortare Björn Gustafsson måste jag säga. Hur långt hår som helst hade han, så det var bara lockarna som fattades. "Ja, småbarnsutseendet har han ju redan", sa pappa om Björn. Han är ju för rolig.

Att äta, umgås och prata tär på krafterna och i och med min förkylning är jag slut som artist. Kvittar hur många gånger jag snyter mig eller använder nässprayen, näsan bråkar och kittlar lika mycket för det.. I vilket fall är det ju en bra dag idag, det vet ju jag. Och imorrn får jag nog träffa Mari och så väntar nästa påskkalas. På söndag kör vi (jag bakom ratten) ner till mormor och fortsätter firandet (mest för att hon fyller år dock) och sen, sen är det inte långt kvar på denna "ensamma resa". Dags för något ätbart (fattar inte hur jag kan känna suget efter allt jag stoppat i mig idag).