... Dream big, live larger: Release me

3.16.2008

Release me

Det är för mig en stor gåta hur jag ska orka med det sista. Med den här inställningen är det ju kanske inte så konstigt att man inte orkar. Men ibland tar det bara stopp. Blockering efter blockering. Jag klarar varannan uppgift och varje gång måste jag gå tillbaka flera sidor för att komma ihåg hur man räknar ut dem. Det vill sig verkligen inte. Försökte till och med att byta ämne och börja skriva på en uppsats, och resultatet blev ju inte enastående. Alltså jag känner snart att jag skiter i allting, skiter i matten och skiter i skolan. Är det bara jag eller har alla tappat lika mycket?

För tillfället kan jag inte låta bli att undra vem fan det var som ringde mig i natt och babbla om nåt jag inte kommer ihåg, men som tydligen var väldigt kul eftersom alla asgarvade i bakgrunden. +47.. det är ju Norge! Konstigt att personen verkade komma från Göteborg. Konstigt att jag alltid råkar ut för såna samtal. Konstigt att jag ens svarar överhuvudtaget. Men jag är levande död om någon stör mig i sömnen. Har ingen aning om vad jag gör eller vad jag säger. Ungefär precis som nu! Tror inte jag känt mig såhär vilsen och ensam på väldigt länge..

PS. Telefonfrågan är löst. Mina kära norska vänner verkade ha suptit till så hårt igår att inte minns någonting av vad de sa i telefon. De är förlåtna!

1 kommentarer:

Blogger Charlotte sa...

Hörru, neggo! Nu får du ju gaska upp dig! Du har tre månader kvar av gymnasiet (och du har Kjell som mattelärare). Snart är det över! Håll ut! PUSS

16 mars 2008 kl. 13:55  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida