Life's strange sometimes

Har haft en barndomskompis (Jocke) som bor i Norge på besök idag. Blev kebabpizza och prat om allt mellan himmel och jord. Brukar inte bara vara han och jag som umgås, så det var lite annorlunda att prata såna seriösa saker med honom. Men det var intressant. Fick mig att tänka till lite. Det är inte bara jag som går omkring med vissa jobbiga tankar inte. Ofta slutade samtalsämnena ungefär med "ja, livet är rätt konstigt ibland".. Och det är det fan. Men det är inte förrän man verkligen tänker efter som man inser det. Och det är inte förrän man verkligen tänker efter som man inser andra saker också. Ibland kan det verkligen vara skönt att höra allt från ett annat håll. Från ett annat perspektiv. Trots att just vi två sällan pratar om sånt här de gånger vi ses tror jag att det är bra med omväxling av lyssnare och bollplank. Faktum är att det känns som att vi människor håller inne med alldeles för mycket. Tankar och känslor som bör blottas. Jag tror det skulle kännas mycket bättre om man bara släppte allt ibland. För det kan vara det skönaste som finns. Det kan ge en såna uppenbarelser att man känner sig som helt ny. Helt uppfriskad. Men vi är för fega på något sätt. Eller det är någonting. Någonting som gör att vi går omkring och stänger in oss. Jag vet iaf att jag lider av det då och då.

Nu ska jag lyssna på Can you feel it Michael Jackson. Pappa inspirerade mig i helgen. Synd att jag inte har samma dunderhögtalare som honom dock. Mina gör inte låten rättvisa nämligen.