Everytime they turn the lights down

Jag mår illa. Av olika anledningar. Men mest för att jag åt maten så fort. Det får nog vara nog med pluggning för tillfället. Jag har ändå fastnat på 3 matteuppgifter. Ser nu fram emot att få ge mig ut i vårvädret, hoppa på cykeln och traska till dansen från station. Med ipoden i örat kan det vara det bästa som finns en helt vanlig söndag.

Satt och skrev på en religionsuppgift förut som handlade om människovärde. Det fick mig att komma och tänka på vad jag värderar i livet. För mig är det ganska självklart. Kärlek är det jag värderar mest i livet, och då menar jag inte bara till pojk/flickvän utan till vänner, familj osv. Det finns ju liksom inte mycket annat man skulle klara sig utan. Men vad som är viktigt då är hur man värdesätter varandra. Det finns inte mycket som gör mig så glad när någon man tycker om visar att den bryr sig. Vet inte om jag är så bra på det alla gånger, men jag försöker. Men det jag vill få fram är att det gör mig så arg och ledsen när man möts av känslokall respons, eller värre, ingen respons överhuvudtaget. Det byggs liksom upp en mur av frågor. Alla bitar faller och lämnar kvar ett tomt hål. Ett hål som ofta växer och växer.

Som tur är.. fylls hålet på ibland..